Sweden of pigs – part 3

Jadå! De fortsätter leverera lika säkert som visaren på klockan. Svinen alltså. Målet är väl att få oss andra att bölja oss i den gyttja de har skummat upp. Det är upp till läsaren att se om det är så lockande. Samtidigt undrar jag om det är bara jag som är uppmärksam nog på min omgivning att se en ökning av sådana incidenter. Ni andra har väl ögon, ni med? Nåja, del tre – här kommer, varsågod!

1. När trashen shoppar

Storhelger brukar föra med sig egenheter som är lika intressanta som säregna att beskåda. En sådan utspelar sig i storhelgöppna mathandlare, när alla helgfirare är hemma, äter gott och byter konsumerade pengar med varandra. Handlarna går inte kundlösa utan det är folk där som i vanliga fall smälter in i smeten. Av en eller flera anledningar har dessa inte helg – eller så är den förskjuten/redan avklarad. Hela (och gapiga) invandrarsläkt, ensamma studenter med gråt i halsen och vanliga lokalproducerade flerbarnssocialgrupp 3:are. Invandrarna har typ sightseeing bland frysdiskarna där varor plockas ut – oftast en fryst krabba eller någon liknande förhistorisk filur – gruppen komiker fäller en taskig kommentar – resten kreverar i skrattsalvor. Studenterna är så malplacerade som de kan vara och de försöker bara få med sig lite mat så de kan slänga sig på tentaböckerna igen. De övriga har släppt loss barnen på butiken som väller omkring som kulor ur en påse där man hastigt klippt bort undersidan. Själva står de och dividerar om ett paket bacon – ifall det har tillräckligt mycket fläskfett i sig för att förtjäna platsen på deras tallrik.

Mitt i allt detta står en mörkhyad kille, modell Pakistan/Indien, och handlar. Med sig har han en kvinna och en liten pojke. På väg till kassan springer pojken lite före för att ställa sig i kön tills föräldrarna kommer. Jag ser detta i och med att jag själv är på väg att ställa mig i samma kö. Som en djävulsk blixt från klar himmel kommer ett par, 60+, från sidan av kön med en väldans fart. Framför sig skjuter de på en megavagn som innehåller några varor – dvs pack med öl. Kön är inte speciell lång, ändå får de för sig att deras handlande är så mycket viktigare än alla andras. Ty, det är så mycket öl som ska förtäras och tiden är så knapp. Dessa vuxna människor, i åldrar att vara gammelfarföräldrar till pojken, flankar just honom – av alla. Det är ju visst så att man väljer sina strider och då försöker man hitta så svaga motståndare som möjligt. Detta demonstrerade de på ett utmärkt sätt:

Kvinnan: bort n*g*runge!

Mannen: MEH VAF********* BORT DÅ!

Kvinnan: BORT N*G*RUNGE!

Mannen: *trycker bort lillpojken med vagnen så denne faller bakåt*

Pojken: *uppenbart chockad ligger kvar och stirrar med uppspärrade ögon*

Vid det här laget är vi flera som reagerar och hastar oss fram innan idiotparet eskalerar saken för sin öl-cravings skull. Föräldrarna är dock först på – och av (troligen) en kulturell yttring tror de att det är pojken som har gjort fel. De plockar upp honom, ler nervöst och yttrar flera gånger ”sorry, sorry” till paret. Luften nära paret är rikligt smaksatt med sprit, vilket förklarar en del av saken, och medan föräldrarna backar därifrån fäller mannen en sista sten ”jävla n*gr*r”. Nu kan undertecknat inte hålla tyst längre. Resten är en historia där yours truly låter sin svenska vokabulär omvandlas till stenar att slänga i ansiktet på det överförfriskade paret. Även om det för övrigt var nervösa ansikten i kön som såg på så fick jag ett par tummar upp när jag gick (eller så var de glada att kunde de pusta ut, konflikträdda typer :p). Nej, jag tänker inte upprepa orden, för alla har vi våra knappar som triggar oss. Att vara på kanelen är under inga omständigheter godtagbart ursäkt för parets beteende. Tur för paret att de inte sa ett ord när de fick en bit av mina tankar, för denna stening kom inifrån hjärtat. Guys, you don't want to meet that side of me late at night in a dark alley...

2. Obekväma sjuklingar

Jag står och väntar på en patient som sköterskan är på väg in med. Det dröjer mer än de sekunderar som det vanligtvis brukar ta. Sticker ut huvudet för att sig vad dröjsmålet beror på och ser att det är några somaliska kvinnor som blockerar receptions- och ingångsgången. Det ska anmälas ankomst och det ska bytas tider och gud vet vad. Tydligen befinner sig både patienten och min sköterska på andra sidan om somalierna och de har ingen möjlighet att ta sig fram. Detta är ju givetvis en sanning med modifikation, för den långa förklaringen är ”… har ingen möjlighet att ta sig fram utan att säga ”ursäkta” ”. Hur som haver så tar det en totalt oändlig minut för dem att till slut ta sig förbi blockerarna och komma till rummet. Till saken hör att patienten själv också är sjuksköterska på en vårdcentral. Innan de kommer in på rummet hinner jag snappa upp konversationen som de två har:

- …på det viset. Det är alltid så, en massa tyg och sen står de varsomhelst. Det går ju inte att tala med dem för de gör ju aldrig som man ber dem.

- Nej, särskild inte om man är en kvinna. Att ge råd som sköterska duger inte alls till. Det ska vara doktorn som svarar på deras frågor.

Patienten kommer in – fortsätter tala medan hon skakar min hand och sätter sig ner:

- Det ju den kvinnosynen som de har med sig hemifrån och det är bara manliga doktorer som duger till. Eller vad tror du?

Det sista har patienten riktat till mig med ett leende, som nu dras in i konversationen men bara eftersom hon indirekt vill ha en bekräftelse på sina ord. Moi:

- Nej, det tror jag inte.

.......Snacka om konversationsdödare. Rodnad och tystnad, och typiskt svensk reträtt:

- nej, nej. Alla är givetvis inte så.

Nej, givetvis inte – förutom att du sekunden tidigare tyckte att det var så! På vår klinik, bestående av ca 40 personer, är antalet män i absolut minoritet. Så vitt jag känner till har vi inte haft erfarenhet av att folk från Somalia, eller Afrika för den delen, betackat sig hjälp från kvinnor och bett om att få prata med/bli vårdare av män. Jag kan inte intyga något om hennes erfarenhet, men jag kan definitivt kommentera billiga ord. Man behöver inte leka djävulens advokat för att nyansera saken. Är observationen på samma sätt för somalierna när en inte alltför sällsyn syn uppenbarar sig med omvända roller - en manlig sköterska och en kvinnlig läkare? Kanske kommer de från en bakgrund där föreställningar om sjukvård innebär att det är bara läkaren som tar beslut och att sjuksköterskan endast assisterar?

Kanske, banske, tanske. Föreställningar finns överallt och det innebär inte att de alltid har ondskefulla rötter - såvida man själv inte läser in dem. Jag exemplifierar med mig själv: jag är vänsterhänt, vilket innebär att mitt arbets- och mottagningsrum är anpassat efter mig – allt är spegelvänt. Det är mer än 1 patient, både män och kvinnor, som kommenterat detta genom saker som ”vad ovanligt att du sitter på den här sidan” eller ”är du vänsterhänt?”. Ja, det är bara kvinnliga sköterskor på vår klinik.

3. Uppdaterad kassakö

Vad är det med idioter och orimligt korkade snedtändningar i matbutiks köer? Är mathandlande så pass stressigt för en del att de omvandlas till svin? Står åter i kassakön i en nyöppnad matbutik. En äldre kvinna med sjal står framför mig med en vagn och folk – troligen hennes vuxna barn – kommer med varor och lägger ner dem i vagnen. Detta kan te sig konstigt men det har sin förklaring: butiken hade öppningserbjudanden och kassaköerna var mycket långa. Många placerade en familjemedlem i kön medan de andra fyllde på med varor. Vid ett tillfälle blev det ett berg av varor i främre delen av hennes vagn som höll på att rasa ner och hon skyndade sig fram dit för att hindra detta. I vagnen framför satt ett barn i barnstället och mamman stod på sidan av vagnen. Som barn kan vara blev han/hon hysteriskt rädd när den sjalbärande kvinnan rusade snabbt mot det hållet så han/hon skrev snabbt till och grät som om han/hon just hade fått en käftsmäll. Mamman rusar snabbt till, trycker bort sjalbärande kvinnan med axeln – som om hon skulle tacklas bort – medan hon högljutt talar till henne:

- Oj oj, vad gjorde du?! Nä nä, oj oj! Vad gjorde du?!

Det var tydligt att honi sin tur inte kunde svenska utan hon bara nickade till och sa ”ja…ja…..ja”. Det tog någon sekund innan mamman själv hajjade till – hon stod ju och såg allt, och den sjalbärande kvinnan rörde aldrig ungen eller ens var nära, utan hon rättade till saker i sin egen vagn. Just då kom en yngre kvinna till henne med varor och de visade sig tala kurdiska. Hon ber henne att rätta till varorna eftersom barnet är rädd för henne. På andra sidan närmar sig en man i ungefär samma ålder som mamman till barnet med hastiga steg och ett förvånat ansikte och frågar mamman:

- Vad hände?

Mammans svar, som nu barrikaderar sig mellan ungen och den andra vagnen:

- Hucklet ser ju ut som en orm.

Och själv så hon ut som en…..ja, jag ska inte följa henne dit. Här ger mamman uttryck för en människosyn, och den som det är mest synd om här är barnet. Att vara så öppen med sitt förakt och hat kommer att smitta av sig och vi kan bara hoppas att barnet lyckas växa ur sin mors omognad. Det finns ingen neutralitet i påståendet utan det är så riktat som det bara kan vara och idioti kan inte försvaras med modersinstinkter. Det blev inte ett bråk till i kassakön, mest kanske för att jag inte hade lust att få ett sådant rykte om mig.

Bildkälla